maggelina

Fy vad jag är less på detta väder nu. Varför kan inte den sabla solen lysa varje dag. Nu är det molnigt och blåser isbitar. Syster med man är på Teneriffa och gonar sig i värmen. Hoppas de tar med sig värmen och solen hem. Det är dags för vår nu.

Igår var min fd granne ut och tog en fika. Han är singel och jag är singel, konstigt att man inte kan "få känslan" där. Men så är det. Han är super trevlig, ser bra ut, har bra jobb. Vad mer kan man önska men ibland stämmer det inte. Eller vi har inte pratat om det på sånt sätt, vi är bara kompisar eller grannar som pratar 3 ggr /år är mer nära sanningen.

Hur som helst finns det andra runt omkring som får mig att le men inget man kan sätta fingret på. Lite flört kanske.

Behöver den där känslan i kroppen nu. Lite pirr i magen.

Kramiz

Vad är det i oss människor som gör att vi ibland blir helt vansinnigt arga för ingenting, sårar de människor som står oss nära. Visst har väl vi tjejer PMS allt som oftast men då är det våra män som ska bli lidande inte våra vänninor.

Jag känner mig så ilsken hela tiden. De smala och jättevackra tycker givetvis att de har nåt fel här eller där, andra som liksom mig försöker gå ner går det jättebra för medans jag inte tappar ett förbannat kilo. 

Mina vänner har aldrig tid att umgås tycker jag, det är lite sanning i det även om mycket ligger i att jag känner mig ensam. Jag har varit singel i snart 10 år med korta mellanspel som inte givit så mycket. De första åren ville jag inte släppa in någon, var alltför sårad. Det sista året eller sista två åren har jag varit redo att släppa in någon men antingen blir det fel  eller så dyker inte "han" upp. Klart man börjar fundera som många andra gör vet jag, vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig?
Ser rätt ok ut, mina ögon är min tillgång säger de flesta, vissa säger att jag är snygg. Vad jag ser i spegeln är nog lite annat men givetvis beroende på dag. Jag ser bara de skavanker som finns som jag själv skapat, på helt egen hand genom att vara lat när andra tränat och tagit hand om sig. Vem är jag att vara avundsjuk då, jag har inte gjort ett smack mer än att förstöra mig själv. Precis som jag inte tror mig vara värd något. Som i alla relationer. Tar så mycket skit så hälften vore nog, men jag tror ju inte att jag förtjänar bättre. Eller trodde! Det har ändrats men vägen är lång och ibland lessnar man på att alltid behöva kämpa. Just nu har jag en ilsken period. Jag blir skitsur när jag fixar något t.ex med mina kompisar och sen när det ska bli är ungar sjuka, en vill inte eller nåt annat. Den här gången var det ett pyjamasparty som inte blir pyjamasparty med sleep over som det var tänkt. De kan inte sova från sina män en natt, nån annan behöver sova hemma hos sin tonåriga son, en ska upp tidigt etc etc. Sånt gör mig skitlessen och arg.Ur pundigt egentligen. Det är en skitsak. Och vem är jag som blir lessen över det, jag som inte har någon man att längta efter eller barn att längta efter. Hur skulle jag kunna förstå det. Det är bara för att jag är ENSAM. Jag hatar att vara ensam. Tyvärr kommer jag nog bli det om jag inte lär mig hantera mina konstiga känslor som snurrar runt. Jag är så arg på alla som gnäller om småsaker när de inte behöver. Varför då? Varför ska jag slösa energi på det?

Förlåt för alla onda ord jag kan ha sagt och för alla de jag inte sagt. Något händer i min kropp jag inte kan kontrollera.
Kramiz

Jag skrev i början av mitt bloggande att jag skulle återkomma lite då och då gällande mina fötter som har en diagnos om att det kanske är PPP - Pustulosis Palmoplantaris, det är tydligen svårt att ställa den diagnosen och som sagt det finns väldigt lite forskning om den.

Denna gång det poppade upp för mig tror jag beror på att jag käkade tillskott av magenzymer som gjorde att magen funkade bättre. Om man som jag vet lite om kinesisk medicin och går regelundet på zonterapi så vet man att där mina fötter reagerat mest är på utrensningspunkterna - lever, mjälte, njurar och hela tarmområdet. I handen (alltid bara vänstra) ligger området muskulärt, men bara bäcken och ryggmuskler. Lite spännande är det att följa det hela.

Jag har med hjälp av min kusin på http://www.mineralterapi.dinstudio.se lagt till lite i min kost igen. Nu äter jag tillskott av selen eftersom detta kan bero på en svajning i sköldkörteln och selen brist kan skapa det. Nu har jag konstaterad svajning men ska till läkare 31/3 och fortsätta följa upp det. Jag har även under en månad gått på en detox. Det har definitivt ändrat förloppet på fötterna. Nu har det snabbläkt inifrån. Sist fick jag dras med detta under åtminstone 3 år. Den här gången har det vänt redan efter 2 månader. Det är inte bra ännu men en bra bit på väg. Under tiden har jag smörjt med kräm kokad av min zonterapeut bestående av bivax, olivolja, rapsolja, ringblomsolja (läkande), kamomillsolja och lavendelolja (lugnande). När jag kunnat har jag smörjt med aloekräm för den är klådstillande medans den andra är mjukgörande. Det blir ju väldigt torrt så man kan tro det snöat i min säng.

Jag kämpar vidare och återkommmer med fler tips



Men men

Usch vad lite tid jag haft ett tag, har inte haft tid att skriva här på länge nu. Jag har haft mycket bokslutsarbeten att jobba med och resande till klienter i Sthlm etc.

Sen måste jag erkänna att jag facebookat ganska mycket istället. Har fått kontakt med den gammal vän, eller förresten har vi aldrig känt varann mer än att ett par brev utväxlades  och sen sågs vi ibland på avstånd. Han tog kontakt med mig och sen dess pratar vi i princip varje dag. Känns jättekul att verkligen lära känna varann ordentligt. Han får mig att skratta och faktiskt längta till att logga in för att se om han skrivit något. Lite punschigt eftersom vi inte känner varann och faktiskt inte sett varandra IRL sen 1981 eller något sånt.

Förhoppningvis kommer vi att träffas över en kaffe en vacker dag. Kanske när han ordnat upp tillvaron för sig så att livet blir lite enklare. Förhoppnigsvis blir vi riktigt bra vänner så småningom.

tjingeling