Berg och dal bana

Hur kan vissa dagar kännas så oerhört bra och sen andra som om hela världens problem låg på mitt ansvar att lösa ??

Och allt detta på grund av dessa kvinnliga hormoner. De snurrar runt i kroppen och bara ställer till oreda. Ena dagen är man så arg på ingenting, benen känns som  om man stod i gyttja med tyngder bundna rung benen och man är tvungen att röra på benen, spegelbilden visar en blekfet valross och nästa mår man super bra och det finns inga problem som inte går att lösa. Hela kroppen känns fjäderlätt och man tycker att spegelbilden visar en skitsnygg brutta.

What's the problem tänker man? Varför måste vi kvinnor åka bergochdalbana? Det måste finnas en orsak till att vi drabbats av detta. Är det för att männen hade utrotat hela jordens befolkning om de hade PMS besvär. " Shit va´arg jag känner mig idag, tar och går ut o bankar sönder skallen med påken på någon". Va! För vi kvinnor skriker ju bara lite eller gråter och det verkar vara något genetiskt hos karlarna för då har de ett pansar som heter duga.



De säger att det blir bättre när man kommer in i *gud hjälpe mig* övergångsåldern. Nu har jag lååååååååååååååååååååååååååååååångt dit. Men blir man känslokall då? Eller blir man "normal" igen?

Det känns som jag i denna sinnestämning inte kommer lösa världens problem men det är skönt att avreagera sig på tangentbordet en stund. Jogginturen i morse gjorde oxå sitt till.

Ha en fortsatt bra dag alla kvinns därute


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0